Amanda luktade alltid illa. Det var förvirrande att den nya, långa flickan med porslinsvit hy och tunna handleder fick oss att tänka på gammal filmjölk och öronvax. Men så var det. “Hon stinker som en gammal gubbe”, sa Beth en dag. Det hade bara gått en vecka av höstterminen. Vi gav henne aldrig någon chans.
