Med sin lakoniska stil höjer Kjell E. Genberg gradvis spänningen. Det handlar om tretton brott. Ur December: En trevlig julfest. Tanken att döda henne hade legat och grott inom mig. Det var bara utåt som vi tycktes vara ett lyckligt par. Mellan oss hade slitningar växt och blivit stora genom åren. Uppriktigt sagt kunde man karaktärisera mig med den gamla fula termen toffelhjälte. Och det var hon som ägde allt vi hade. Ur Juni: Jagad Hon drog flickan intill sig och kröp ihop. Grangrenarna drogs åt sidan. Två flinande ansikten, orakade, smutsiga, stirrade in i gömslet. Hon kände att hon var förlorad. Hennes lilla dotter skulle de ta i benen och dänga mot en sten. Hennes föräldrar skulle aldrig få veta att hon blivit våldtagen och dödad på sin resa tillbaka till dem.
