Han är miljardären som äger allt — förutom hennes verksamhet.
Hon är fienden han infiltrerade för att förgöra — genom att bli hennes anställd.
Och ingen av dem kan dra sig ur.

Den största affären i min karriär kräver en enda sak: Zoey Smiths bokcafé.

Hon vet inte att jag är Magnus Sinclair. Hon vet inte att jag ärvde min fars hänsynslösa imperium tillsammans med hans sista order — bevisa att jag är värdig eller förlora allt. Och hon har definitivt ingen aning om att den «desperata jobbsökanden» hon just anställde är värd mer än hela hennes kvarter.

Allt hon vet är att jag är usel på att göra kaffe. Och att jag inte kan sluta stirra på hennes mun när hon förklarar hur kassaapparaten fungerar för tredje gången.

Att arbeta under täckmantel skulle vara enkelt. Hitta hennes svaghet. Utnyttja den. Ta det som är mitt. Förutom att Zoey inte bara är ett hinder att rasera. Hon är ren och skär trotsighet, insvept i kurvor som får mig att glömma varför jag ens klev in genom hennes dörr. Varje arbetspass tillsammans är en plåga. Varje oavsiktlig beröring bränner. Varje skratt får mig att hata mig själv lite mer.

Men jag kan inte sluta. Inte när min fars arv står på spel. Inte när allt jag har byggt upp hänger på en skör tråd. Och definitivt inte när jag är så här nära att ha henne precis där jag vill ha henne.

Det är bara det att jag börjar inse vad som är det verkliga problemet. För platsen där jag vill ha henne har inget med fastigheter att göra, och allt med skrivbordet på mitt kontor. Där jag föreställer mig henne—

Det här är fel. Hon är fienden. Den enda personen som står mellan mig och allt som betyder något.

Förutom att hon börjar betyda mer.

Och när Zoey upptäcker vem jag egentligen är? När hon får veta att hennes klumpiga anställd är miljardären som systematiskt har förstört hennes liv?

Antingen kommer hon att förstå att jag inte hade något val.

Eller så kommer hon att förgöra mig i gengäld.

Oavsett vilket kommer bara en av oss att ta sig ur det här helskinnad.

Novelty