Sommaren 2010 bestämde sig nyhetsankaret Lasse Bengtsson för att sluta på TV4 och byta rampljuset mot ett jobb för Svenska Afghanistankommittén.
«Det var det mest givande jag någonsin har gjort — och det mest krävande. Jag fick en chans att komma ur bekräftelsespiralen och börja om med något, som kunde ha betydelse för andra. På riktigt.
Min tid som informationssamordnare för Svenska Afghanistankommittén blev omtumlande. Under de två åren blev säkerheten i landet gradvis sämre, månad för månad, antalet dödliga attentat ökade dramatiskt och landets framtid, i och med den utländska militära avvecklingen, blev allt mer osäker.
Eftersom Afghanistankommitténs omfattande arbete med utbildning, sjukvård, landsbygdsutveckling och rehabilitering av människor med funktionshinder framför allt bedrivs långt ute i byarna, fick jag stora möjligheter att resa. I ett fantastiskt land med kämpande, humoristiska människor. Långt ifrån schablonbilden av heltäckande burkor och kalasjnikovs. Människor med — för det mesta — samma drömmar och behov av trygghet och utveckling som vi. Jag har sällan skrattat så mycket, som i Afghanistan.
Den här boken innehåller texter, som jag skrev löpande under tiden. Både om det allmänna läget, om aktuella händelser och mina egna dagboksanteckningar. Dessutom har jag funderat om tiden före och efter och så finns det ett historiskt avsnitt. Så har jag tagit massor av bilder.
För mig har det varit ett sätt att bearbeta den intressantaste perioden i mitt liv. Hittills.
Om man väl får chansen att möta Afghanistan och bli fascinerad av landet, är det svårt att släppa det.
Man vill veta hur det ska gå.»
