”Skyfallets sus fyllde Satishs rum, sökte sig in i dess hörn, tog varje tomrum i besittning. Han stod i fönstret. Kvinnan på gatan drog sarin hårdare kring huvudet, dolde allt utom de plågade ögonen. Knytet i handen var genomvått och sarin klistrade sig kring hennes kropp, gjorde henne tunn. Hon var ung, kanske i hans egen ålder. Han såg det på hennes sätt att röra sig, en mjuk stolthet i ösregnet. Hon gick hastigt längs den monsunupplösta gatan, väjde inte för vattnet som rann i den svaga backen ner mot slumområdet.”
Det här är en berättelse på flera plan. Om idealisten Mohan bhai som offrade allt i sitt arbete för de kastlösa. Om den unge sångaren som söker sig en mästare som ska kunna leda honom in i den klassiska nordindiska musiken. Om kvinnan, Radha bahen, som sätter allt på spel för kärleken och om panförsäljaren som betraktar det som sker.
Det är också en historia om Indiens klassamhälle, om de fattigas utsatthet och kärlekens svårigheter att överleva under dessa omständigheter. Allt kryddat med Indiens dofter och monsuner.
