”Förminskad och preskriberad men jag överlevde” är en bok om anorexi
och om orsaker som kan ligga bakom.
Detta är en självbiografi som tar vid då Louise, femton år gammal, blir drabbad av anorexi. Sjukdomen har ett fast grepp om henne i över åtta år, vilket blir åtta år fyllda av ångest. Dessa år är också fullbokade av möten med okunnig vårdpersonal samtidigt som Louise måste kämpa för att överhuvudtaget överleva.
Efter många besök på BUP, inläggning på barn— och ungdomspsykiatriavdelningen på sjukhus, samtal på vuxenpsykiatrin och fysiska kontroller på medicinavdelningen hamnar hon till slut på MHE-kliniken i Mora. Där får hon för första gången professionell hjälp mot ätstörningen.
Samtidigt vågar hon där berätta om något som har skavt inom henne i många, många år. Det finns förträngda minnen från barndomen som visar sig handla om sexuella övergrepp. Dessa minnen, djupt inom henne, har ingen kunnat ana, och Louise själv har bara anat att något har hänt när hon var barn men aldrig förstått innebörden av det.
Detta blir vändningen i hennes sjukdomshistoria och för första gången vill hon bli frisk och leva livet. Hennes förhoppning med sin berättelse är att inge hopp till den drabbade om att det faktiskt går att bli både frisk och fri. Men också att ge mer förståelse och kunskap om sjukdomen till vårdpersonal och anhöriga.
