En fjortonårig fåraherde i Rhenlandet får en uppenbarelse: En ängel befaller honom att bege sig till Jerusalem utanför vars murar “satan rullar sig i sanden”. Med sina rena hjärtan ska pojken och hans följeslagare, ett tiotal andra barn, inta staden. Med på vandringen följer också några vuxna: en farbror, en köpman som är världsvan men tyvärr har en dragning till små gossar och en tokig gumma vars tio barn alla har dött.
Längs vägen lurar allehanda faror, men de lyckas nå fram till Marseille för att därifrån via sjövägen ta sig till Palestina. Båten blir dock kapad av sjörövare och några dör. När de övriga slutligen kommer fram till Heliga landet hindras de av “riktiga” korsfarare från att ta sig in i Jerusalem. Bara ett par av dem lyckas återvända hem och berätta om sina upplevelser.
I början av 1200-talet uppstod religiösa rörelser där fattiga människor fascinerades av korstågen och ville bege sig till det Heliga landet. Enligt flera krönikor var det två fåraherdar, en i Tyskland och en i Frankrike, som oberoende av varandra år 1212 samlade omkring sig stora skaror som försökte ta sig till Jerusalem. Med detta som bakgrund har Lars Ardelius skrivit en stor historisk roman, ett gripande epos om religion och vidskepelse, om trons styrka och berättelsens kraft.
