I samtidssatiren ’En solig sida — Stockholms ”Eastenders”’ möter vi en motbild till teve4s ’Solsidan’ som driver med förortens mindre välbeställda invånare. Den har med andra ord rakt motsatt vinkling och slår ogenerat nedåt i samhällsordningen. Här skildras inte den övre medelklassen och medelklassen med vass udd utan underklassen och den undre medelklassen och dessutom utan att lyckas identifiera någonting av det mytomspunna ’stora hos den lilla människan’ som sägs finnas där. Vi lär känna bröderna Assar och Harry, lika olika som dag och natt, och deras mamma och pappa, Kristin och Egon, båda av riktigt skitnödig statarstam. Runt dessa huvudpersoner kretsar en svärm grannar, vänner och bekanta — av vilka en är trixaren och fixaren Nisse och en annan är kvartershoran Nina — i en förort sydost om Stockholm som kunde ha varit Solsidan om den hade räckt till. Det gjorde den nu inte och blev därför aldrig mer än En Solig Sida. ’Nordic noire’ har aldrig varit svartare.
