”Kroppen är mör, du kan inte röra dig och har ingen aning om var du är. Vätskan rinner in i ena mungipan och av den beska smaken inser du att det är blod. Krafterna sinar och du dimper ner i en pöl åstadkommen av den livsnödvändiga vätskan.”
Femton noveller, eller låt oss kalla dem öden, fyller dessa sidor. Femton öden där den största makten på jorden — kärleken; i alla dess former — har smetats ut med svarta stänk över berättelsernas invånare.
Dessa stänk är mörka, nästintill svarta, och för att kunna utmana ödet krävs krafter utöver det vanliga.
Krafter utöver det ordinära.
Och ibland, även krafter utöver det mänskliga.
Besitter vi dem?
