Vem är jag?
Vem var jag?
Kan vi finnas på samma gång?
Jag stängde dörren till mitt förflutna och sprang för livet i femton år för att inte min historia skulle komma ikapp mig.
Till slut orkade jag inte längre springa ifrån mig själv.
Så jag öppnade dörren för att en gång för alla göra upp med fienden inuti.
Nästan samtidigt som jag började berätta, fundera, minnas, skriva kom en del beteenden som tillhörde mitt förra liv tillbaka. Jag blev rädd att jag tagit mig vatten över huvudet och att det jag väckt till liv hade startat en bakåtprocess.
Att bli vän med det förflutna och integrera mitt gamla jag med mitt nya var inte helt riskfritt, men nödvändigt. Det som räddade mig var trygghet, tålamod och värme i terapirelationen; mitt skrivande, och att jag lärde mig använda compassion.
