När hon låste upp ytterdörren med nyckeln som nu var hennes alldeles egna, och steg in i den ombonade tamburen, hörde hon röster. Hon stelnade genast till. Ett samtal pågick någonstans i huset. Hon satte försiktigt ner kassarna på tamburmattan och lyssnade, medan hon försökte lokalisera varifrån samtalet kom.
Hon kände ett lätt vinddrag från de öppna altandörrarna och förstod att det var därifrån ljuden kom. Ellen pratade med någon! Hjärtat slog ett extraslag. Hon hade bara varit borta en halvtimme för att handla middagsmat och under den tiden hade Ellen hunnit få besök. Av vem då? De brukade sällan eller aldrig ha gäster, och det hände aldrig att någon kom oanmäld eller objuden…
Novellen har cirka 21 000 tecken eller cirka 3 700 ord.
