Lauritz Wiebull ställning som banbrytare och förnyare i svenska historieforskning är oomstridd. Den centrala i hans forskning är sen stränga kritiken av det historiska källmaterialet. Myt och dikt ger ingen säker kunskap och tillåts inte påverka historikerns resultat. Weibulls undersökningar har också utmynnat i en rad ofta radikala omvärderingar av historiska gestalter och händelser. Nationalromantiska konservativa uppfattningar har sopats undan.
I denna volym har professor Curt Weibull, bror till Lauritz Weibull, samlat ett antal av dennes mest betydande historiska undersökningar. De behandlar problem från 800-talet till 1700— talet. ”Ansgarius” tecknar ett porträtt av den store missionären som en idérik, handlingskraftig och politiskt begåvad man. Medan Ansgarslegenden skildrar den kristna idealmänniskan, visar författaren hur mera objektiva källor, så som privilegier och brev, för en mera nyanserad bild. En liknande legendkritisk genomförs i ”Erik den helige”, som fullständigt bryter sönder den traditionella bilden av Sveriges nationalhelgon. Bokens titeluppsatser sätter in Stockholms blodbad i ett stort sammanhang och visar att det utgör slutkatastrofen i en lång och förbittrad partistrid i ett sönderslitet Sverige. Boken avslutas med den spännande undersökningen ”Carl XII:s död”, där författaren med sträng logik framlägger mycket starka indicier för att kungen blev mördad. De tio uppsatserna i denna bok ger fascinerande bilder ut äldre svensk historia, samtidigt som de utgör en lättillgänglig demonstration av Lauritz Weibulls revolutionerande vetenskapliga forskning.
