«Dom går tysta. Dom måste lyssna efter forsen. Borde dom inte vara framme nu?
— Åh nej! Isabelle ropar högt. Åh nej, åh nej, åh nej!
Hon rasar ihop i en trött hög längst fram. Framför henne syns stenen med busken på toppen.
— Vi har gått i cirkel!»
Att åka på vildmarksläger till Kilsbergen med sommarfritids är inte Miras önskedröm precis. Hon känner ingen där och tycker att de flesta verkar ganska tråkiga och dryga. Och fritidsledaren Kenneth Klack är faktiskt helt hysteriskt hurtig.
Redan första natten i skogen händer det som inte får hända — Kenneth Klack försvinner spårlöst. Barnen är plötsligt helt ensamma, vilse utan vare sig mat eller vatten.
Det hela blir inte mindre läskigt av att de vet att några fångar har rymt från Kumlaanstalten, alldeles i närheten av Kilsbergen. Och vad betydde egentligen det där sms:et som skulle till Kenneth, men som Mira råkade se. «Gör det inte», stod det. «Du kommer att ångra dej.» När mörkret faller och skuggorna kryper närmare, är det svårt att behålla lugnet. Det enda de kan göra då är att lita på varandra!
