”Om du hade sett vad jag sett.” Natascha Wodins mor upprepade den meningen om och om igen, men tog med sig dess betydelse i graven. Då var dottern tio år och visste inte mycket mer än att hon tillhörde ett slags mänskligt avskräde som blivit över efter kriget. Varför levde familjen i ett läger för Displaced Persons, var kom modern ifrån och vad hade hon upplevt?
Natascha Wodin börjar flera decennier senare att söka efter spåren efter sin ukrainska mor som kom från hamnstaden Mariupol, och som deporterades tillsammans med sin man till Tyskland 1944 som ”östarbetare”. Wodin berättar om det som blivit en fotnot i historien: tvångsarbetslägren i Tyskland. Hon kom från Mariupol har översatts till tjugo språk och tilldelats flera priser.
