När sommaren är slut avfolkas skogarna och med september kommer regnet. Det mesta förändras. Inte bara landskapet, skogen — även familjemedlemmar försvinner. När världen svämmar över för att sedan helt frysa till är det en familj som drabbas av olyckan.
Josefine Klougart skriver stämningsfullt om undergång och den vilda, vackra naturens exceptionella krafter.
Gräset är sprött av frost. Pojken får svarta skridskor. De är nere på sjön efter att det har blivit mörkt. Arrendatorn sätter upp fyra lanternor på isen. Han gick själv igenom isen en gång. Föräldrarna har glömt sina barn. Hela byn mörklagd. Skarpaste skenor. Pojken kallar sig själv den svarte riddaren. Han kan redan åka snabbt. Han åker slalom mellan ljusen. Han är den snabbaste.
“En motsatt form av prosa möter läsaren i Josefine Klougarts ”Regn”. Den är bildrik och poetisk, indelad i tre kapitel, förenade av nästan apokalyptiskt stämning. Språket manar till en långsam läsakt, som öppnar för att se ekopoetiskt på världen och dessa människors belägenhet bland djuren och träden, sammanbundna och hänvisade till varandra.” Helsingborgs Dagblad
Novellen ingår tillsammans med åtta andra berättelser i serien Novellix Grannar.
