Marcus är nitton år och har svårt att hitta sin plats i tillvaron. Det är som att det alltid uppstår problem när han är i närheten. Han bråkar ofta med sin storebror, vars flickvän beklagar sig över honom. Hans mamma och pappa förväntar sig inte längre något av honom och föredrar att han håller sig undan. Och sedan är det där dåliga samvetet familjen går och bär på, alla de foster som dog i mammans mage, de som kom före Marcus men aldrig föddes.
Martin Engbergs nya roman Ta skada rör sig i ett jordbrukssamhälle i förändring. Det gäller att öka produktionen eller att byta bransch. I centrum står den unge Marcus som har ett sätt att alltid missuppfatta situationerna han hamnar i. Ibland liknar han ett barn, ibland framstår han som vuxen och skrämmande. Frågan är om det alls finns någon plats för honom, eller om det hade varit bättre om han inte fanns. Om det varit bättre om han varit ett av de döda fostren.
