»En bok man sträckläser.« | Kerstin Bergman, Kristianstadsbladet
»Anna Roos har en säker blick för de udda och identitessökande existenser som spelar roller i intrigbygget.« | Lilian Fredriksson, BTJ
Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.
Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror i stället haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.
Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram. Snart visar det sig att ännu en elev fallit offer för vad tidningarna beskriver som högskolans tuffa karriärshets.
Lek blir till allvar, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.
Spel är ett samarbete mellan Modernista och Louise Bäckelin Förlag.
ANNA ROOS [f. 1981] är civilekonom, utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon är numera egenföretagare och bor i Trosa. Tidigare har hon arbetat på kasino och var under en tid bosatt i Atlanta i USA. Spel är hennes första bok, en debut som för tankarna till såväl Anders de la Motte som Donna Tartt.
»Spännande, stark & skickligt skriven! Betyg 5 av 5« | Jennies boklista
»Hög spänningsnivå. Jag gillar den verkligen.« | Mitt bokintresse
»Skönt med en kvinnlig huvudperson som beter sig som hon vill och inte bryr sig nämnvärt om vad någon annan tycker.« | Saga Nordwall, dagensbok.com
»Anna Roos känns som en författare att hålla utkik efter framöver.« | Johannas deckarhörna
»Rappt och kvick liksom sin huvudperson.« | Boktanken