«The bad guy in the black hat, det är ju jag!» utbrister den hårt prövade Malin när hon bara måste ha en svart Stetsonhatt. Och Katja i “Nyanser av Djuret” ryser av minnena, när hon återfinner sin bortglömda vinfläckiga tunika. Medan Martin i “Allure” för allt i världen inte vill att hans mamma ska ta fram sin gulnade gamla brudklänning. Eldslukande Colins läderjacka i «Den jävla bitchen” är ett av stegen på väg till total karisma — eller? Och åttiåriga Ako i "Ömsa skinn” tänker att människokroppen också är ett slags kläder, till syvende och sist.
Berättelserna i Kläderna handlar om identitet, relationer, masker och de lyckliga eller olyckliga stunder när maskerna faller och vår sårbarhet och längtan skiner igenom. Och i alla novellerna figurerar förstås — klädesplagg.
Inger Edelfeldt återkommer här till novellgenren, en efterlängtad come back för alla som har upplevt hennes flerfaldigt prisbelönta novellkonst.
