Det var självklart för mig att det var fars historia jag skulle skriva. Den äventyrliga och kalla uppväxten. Men så blev det inte. Den historia jag trodde var min visade sig inte vara det. Den historia jag inte ville ha, visade sig vara min.
Flera år efter att modern har dött öppnar författaren hennes dagbok, som hon kallade nattboken, och som han fått flera år före hennes bortgång men inte öppnat. Hon hade sagt att han kunde göra vad han ville med den, läsa den eller inte läsa den. Hon skrev den när han var en liten pojke. Han tog emot den utan att egentligen vilja ha den. Han hade långt tidigare stängt henne ute från sitt liv.
Niels Fredrik Dahls nya roman Mor om natten, som har mötts av ett översvallande mottagande i Norge, är en mångskiktad historia. Den är ett kvinnoporträtt och ett självporträtt, en berättelse om en barndom och ett äktenskap, en djupt personlig roman om att leva nära tillsammans med en annan människa, utan att egentligen känna varandra.
Niels Fredrik Dahl skriver om depression, om arv och ensamhet, om missbruk, beroende och självständighet, om kärlek som går i bitar och som blir hel igen.
