Året är 2084. Till klostret Klaradal på månen kommer en ung matematiker för att arbeta hos superkvantdatorn Angelica, henne som man kan “spela” på ungefär som en organist spelar på orgel. «Hon flyger liksom änglarna vart hon vill i universum. Hon är dessutom ett av de vackraste ting som vi människor har skapat någonsin.”
I klostret möter den unge matematikern en mycket gammal kollega, Peter Lorentzen. Som ung forskare var han med om de märkliga händelser som i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet förändrade planeten jorden.
Detta är historien som astronomen och författaren Peter Nilson berättar i Rymdväktaren; hur en grupp unga matematiker och dataexperter avlockar Tinget, ett egendomligt klot som ligger i en gruva i Ural, dess märkliga och livsfarliga hemlighet. Det handlar inte bara om universum utan om en större värld — mulitversum. Mycket som förr var otänkbart har plötsligt blivit verklighet.
Rymdväktaren är en poetisk vetenskapsroman utan motsvarighet i den svenska litteraturen, ett verk endast jämförbart med Harry Martinsons rymdepos Aniara. Här förenar Peter Nilson de två linjerna i sitt författarskap — lärdomen i böcker som Stjärnvägar, Rymdljus och Solvindar smälts samman med romanförfattarens lust att skapa helt nya världar.
