”I min första mustiga krönikesamling får ni veta allt om mig, mitt liv och mina nära. I boken får du lära dig allt om hur du inte vårdar din relation, hur man helst inte uppfostrar ungarna och varför du gör bäst i att inte vara ärlig mot din mor. Vidare bjuder boken på avliden kyckling, lussebulle på stranden, hur man badar i en husbil, vem som är en förbannad skitkommunpolitiker och dödliga samlag. Som en röd tråd genom boken förklarar jag min beundran, min dyrkan, till Kristina från Duvemåla, kvinnornas kvinna. Urmödrarnas urmoder. Den här boken är fylld av bestyr som Kristina aldrig hade lyxen att avnjuta. Men jag hoppas ändå att det finns något i mitt liv som Kristina hade kunnat le igenkännande åt. Kanske blev hon också galen på Karl-Oskar när han la sig först i sängen och inte brydde sig om att rätta till lakanet?”
