I den gamla staden Efesos lever Maria ensam, flera år efter sonens korsfästelse. Hon vägrar att samarbeta med lärjungarna, vilka ser efter henne och ger henne kost och logi. De hälsar ofta på henne, trots att hon motsätter sig deras syn på att hennes son var Guds son.
Inte heller tycker hon att hans död som martyr var värd priset. Hon ser sonens förtrogna som en samling fega män, vilkas svek ledde till sonens våldsamma död. På samma sätt ser hon sina egna fel och brister, väl medveten om att hon själv flydde på avrättningsdagen för att rädda sitt eget skinn.
Maria är kvinnan som vi känner igen från århundranden av skrifter och målningar. Kvinnan som representerar den kärleksfulla, tysta, lidande, lydiga modern. I Colm Tóibíns nya kritikerhyllade och Bookerprisnominerade roman ställs hon emellertid bredvid Elektra, Medea eller Antigone: en kvinna som vägrar att vika undan. På ett fantasieggande språk blir porträttet av henne så levande att vår syn på Jungfru Maria med all säkerhet kommer att förändras.
