Jag låter mig ledas in bland träden. Det finns inget att oroa sig för. Hon vet vad hon gör. När träden glesnar är det inte ett hus, eller den mindre stuga jag föreställde mig, som dyker upp i mitt synfält. Istället ser jag lugnt, spegelblankt vatten och en liten stenig strand."Jag tänkte vi kunde bada lite", viskar hon och tittar hungrigt på mig.
Inte ensam är en av novellerna i antologin Sjön.
