Mitt liv & kommentatorspåret

Välkommen in i en värld av flera världar. Med ödmjukhet, självdistans på gränsen till galghumor, insiktsfulla reflektioner över livet och varandet samt stundtals bitande satir bjuder Carl Oscar Jonsson läsaren på en vindlande resa i sitt inre.

Mitt liv och kommentatorspåret är humor och svärta i en galet skön mix. Precis som författaren själv.

Ur boken:

”…Unge Herr Jonsson tar sig an utmaningen att sova ut psykosen som ligger och lurar under ytan. Där växer den till sig dag för dag, ända tills den blir en del av mig, den blir mitt jag. Själv blir jag rädd och finner mig oerhört liten i ett större sammanhang. Vad som händer förstår jag inte. Eftersom jag slutar sova normalt har jag mikrosömn lite då och då. Skolan går trots allt ganska bra, frånsett att jag blir lite mer lättirriterad allteftersom huvudvärken smyger sig på.

Det enda som verkar ha någon som helst effekt är att dricka tills jag inte minns någonting och vaknar upp i dekadens någonstans. Så var min student. Så var herr Jonssons dans. Pratade inte med nån, försvann in i tomhetens hål. Just då brydde jag mig inte heller, skämdes inte, ville bara vara någon annanstans ett tag och slippa mitt miserabla jag..."

"...Oundvikligen måste jag så småningom gå upp ur sängen och tar mig till närmaste apotek. Kvinnan vid disken tittar förundrat på mig och undrar vad som händer. Jag förklarar att jag legat i min säng, huvudet bultar och att jag svettas som en gris. Hon förkunnar att jag har vätskebrist. Det var ohyggligt varmt vid den här tiden, tiden är efterbliven och jag själv likadan. Både då som nu. Efter att ha druckit ohyggliga mängder vatten så att man hör ett mindre hav beredas i mitt inre, är det lagom tills jobbet börjar igen, som om inget har hänt. Ingen vet, ingen behöver någonsin få veta vad jag har för mig ibland på livets rand…”